Igår var jag på riktigt bushumör och bråkade jättemycket med mammas tutte. När den inte var där jag ville ha den blev jag jättesur och skrek lite (mycket tyckte mamma). Till slut tröttnade mamma på mitt skrikande och klädde på mig mina rosa vantar, blåa mjukisjacka och gråa fleecebyxor och satte mig i vagnen. Då blev jag jättearg och skrek ännu mer så mamma skyndade sig att klä på sig så vi kom ut. Vi gick en ny väg bort från byn ut på landet så vi såg både bondgårdar och skog. Ja, jag passade på att sova, men lite såg jag för jag kikade upp ibland, medan mamma pratade med en kompis i telefon. Hon har sin bebis i magen har mamma sagt och har mått jätteilla och fått ligga på sjukhus med dropp.
På kvällen klädde mamma på mig pyjamas innan hon tog på mig overallen. Det tyckte jag verkade jättekonstigt. Visst det var en ny och fin pyjamas, men sedan skulle vi ut och åka bil. När vi kom fram tog mamma på sig bärsjalen medan pappa väckte mig. Sedan fick jag träffa en massa tanter och några farbröder som hejade så glatt på mamma och pappa och hälsade oss välkomna. De fortsatte att sjunga, så det var riktigt mysigt ligga i bärsjalen och äta. När jag var färdig passade jag på att sträcka på nacken och kika på alla tanterna bakom mig. De var ju inte det minsta intresserade av att prata med mig utan sjöng bara. Det var så rofyllt så jag somnade och vaknade inte förrän vi skulle åka hem och mamma lyfte ur mig ur sjalen. Under tiden jag sov fick mamma och pappa fika och hann prata med prästen. Hon blev jätteglad när mamma och pappa ville att hon ska döpa mig. Vi får väl se vad jag tycker om det ...
När vi kom hem var jag hungrig och ledsen för att jag inte fick sova längre, så jag fortsatte bråka med mamma. Det tyckte hon var jobbigt, hon ville att jag skulle vara tyst så pappa fick sova. Förstod hon inte att jag faktiskt har viktiga saker att säga också? När vi väl la oss i sängen fick jag äntligen äta jättelänge av båda tuttarna. Sedan var jag så trött så jag somnade på mammas bröst. Det tyckte nog mamma och pappa var skönt för då var klockan mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar